Kartan uppfattas ibland som exakt och att fastighetsbilden har ett juridiskt bevisvärde. Detta är en missuppfattning och här förklarar vi varför.
Hitta dina gränser
Koordinaterna och de knivskarpa linjerna i kartan ger ett exakt intryck, men fastighetsgränserna visar inte alltid rätt och de är inte juridiskt gällande. Det innebär att du inte med självklarhet bör utgå från kartans gränser om du vill bygga, avverka skog eller göra andra åtgärder på en fastighet.
Stora variationer i noggrannhet
Fastighetsindelningen i kartan är dagsaktuell, men fastighetsgränserna har kommit till under en lång tidsepok och är framställda med vitt skilda metoder. De gränser som syns i kartan har därför stora variationer i lägesnoggrannhet, från centimeternivå till ett medelfel på tiotals meter.
Enligt gällande lag är det gränsmärket på marken som gäller. Du kan hitta mer information om en fastighets gränser och andra rättigheter i en förrättningshandling. Det kan till exempel finnas samfälligheter i förrättningshandlingen som inte syns på den digitala kartan. Läs mer om förrättningshandlingar på sidan Förrättningsarkiv.
Kort historik
Under sommaren 2011 digitaliserades de sista gränserna i de svenska fjällen. Därmed blev den digitala fastighetsindelningen komplett. Arbetet med att komplettera, ajourhålla och kvalitetsförbättra fastighetsinformationen pågår kontinuerligt.
Så började framställningen av fastighetsindelningen
Historiken ger en hint om vad vi menar med att "fastighetskartan delvis bygger på analoga kartor med varierande kvalitet". Låt oss göra en liten historisk resa som beskriver insamlingsarbetet.
Anders Bure fick år 1628 i uppdrag att bygga upp det svenska lantmäteriet. Uppdraget var att mäta in och upprätta kartor över Sveriges alla gårdar och byar, städer, bruk, hamnar och gruvor, liksom översiktskartor över socknar, härader och landskap.
Ekonomiska kartan
I och med att flygfototekniken utvecklades började Rikets allmänna kartverk (RAK) produktionen av den ekonomiska kartan 1935. Det rikstäckande geodetiska systemet RT38 infördes och en kartläggningsplan för Sverige i skala 1:10 000 fastställdes. RAK lånade in förrättningsakter från Lantmäteriets arkiv och förrättningskartorna förminskades till skala 1:10 000.
Fastighetsindelningen byggdes sedan upp sockenvis genom att förminskningarna passades in i topografin med hjälp av flygbilder. Originalen överlämnades sedan till lantmäterikontoren ute på länen för ajourhållning av fastighetsindelningen. Kontoren använde olika metoder för detta, vilket medförde att kvaliteten på sikt varierade.
En mer lägesriktig karta
Under slutet av 1960-talet infördes ortofototekniken (skalriktiga flygbilder) och en betydligt mer lägesriktig ekonomisk karta började ta form. De äldre kartorna reviderades efter hand – fastighetsredovisningen i kartan passades manuellt in mot ortofotot genom så kallad gränsöverföring. Därmed förbättrades gränsernas geometriska noggrannhet, men samtidigt så medförde tekniken med gränsöverföring från äldre material andra felkällor.
Digitala framställningsmetoder
1992 fick Lantmäteriet i uppdrag av regeringen att satsa alla resurser på att göra en rikstäckande digitaldatabas motsvarande Ekonomiska kartans innehåll. De blad som inte fanns tidigare, framställdes med modern fotogrammetrisk digital teknik, medan befintliga kartoriginal överfördes till digital form genom att fastighetsgränserna digitaliserades för hand. I vissa fall anpassades dessa digitala gränser till nya ortofoton.
En följd av denna blandade uppbyggnadsmetod är att många av landsbygdsgränserna i dagens digitala fastighetskarta är godtyckliga. Gränspunkternas lägesnoggrannhet varierar kraftigt, med medelfel upp till flera tiotals meter. Metadata speglar inte alltid den verkliga kvaliteten eftersom gränserna i många fall är angivna med ett schablonvärde för lägesnoggrannheten.
